Resan är inte slut
Jag återkommer ofta till Fogelstakvinnorna och Medborgarskolan, som jag fick kunskap om genom Musikteatern på Fogelsad 1999. Det har medfört många nya kontakter och kunskaper om kvinnors rösträttskamp och Medborgarskolans mål och arbete för jämställdhet, där kvinnor och män tillsammans skulle skapa ett människovänligare samhälle. Jag blev medlem i föreningen Kulturföreningen Fogelstad och nu är det 10 år sedan. Jag har en hel samling av Dialogen fortsätter och många böcker om deras gärningar. Ulrika Knutsson var nära att få Augustpriset för boken om de unika kvinnorna under förra seklets första del. Det senaste viktiga tillskottet i att föra kunskapen vidare är en DVD med mängder av fakta om Tidevarvet en viktig tidskrift, som hade Ada Nilsson och Elisabeth Tamm, som ekonomiskt och juridiskt ansvariga. Elin Wägner var en viktig röst och drivkraft även där. Nu när Rädda Barnen snart fyller 90 år känns det väldigt viktigt att sprida hennes och de övriga Fogelstakvinnornas kamp till allmän kännedom. Elin Wägners bok Väckarklocka förde fram känsliga frågor om situationen i världen. Krigets fasor var deras ständiga fråga och industrialiseringens påverkan på miljö och stora förändring för människorna. Det unika med insatsen på Medborgarskolan och spridande av kunskap genom sommarkurser till kvinnor från alla samhällsskikt har mycket att lära oss i dagens situation. Vi kan dra stor nytta av den kunskapen i dagens arbetslöshet och stora samhällsförändring med teknikens nya redskap. Jag kämpar med att förstå tekniken och föra ut min kunskap, som varit svår att förmedla efter skolans stora förändringsprocess under 90- talet och den ekonomiska situation, som förändrade min livssituation i det skedet.
Just denna helg har jag fått en klarare förståelse för vad som hänt och ser vikten av ett eget tänkande och ansvarstagande. Kunskapen kan nås av alla de barn och ungdomar, som är läskunniga och får kunskap om sina egna rättigheter. Spåren efter dessa kvinnors långa kamp för ett mänsligare samhälle är lika viktig att följa idag. Barnkonventionen antogs 1989 samma år, som muren föll och förenade öst och väst – Berlin. Murens uppbyggnad 1961 fick jag kunskap om i senaste Babel. Agneta Plejel var med och berättade om sitt minne från farmors kök, när det meddelades på radio att en mur hade börjat byggas genom Berlin. I vår tid har en mur byggts i Palestina, som jag har fått berättats om, som en plats för Jesu födelse. Nu har vi kunskap om allt, som händer på vår jord med hjälp av en teknik, som är snabbare än fattningsförmågan. Jag har blivt tvungen att stänga av nyheterna den senaste veckan, då allt som händer blivit för svårt att ta in. .
Nu har jag skrivit av mig lite också och kan sova lugnt och hämta kraft inför annu en dag av viktiga kunskaper om ”De viktiga åren under tre” i morgon. Personliga möten med ungdomar, som själva betalar för att få mer kunskap om barn för att orka och klara sin svåra uppgift om att ta hand om och dessa våra minsta, som nästan glömts bort i den stora samhällsförändringen. Längtan efter kunskap och förståelse finns och ger tröst inför den fortsatta resan i livets labyrint. God natt och sov så gott och dröm ljusa drömmar om framtiden.