livsresa

Måndag igen efter en regnig söndag med stugmöte på Gålö hos Ethel. Historiens vingslag med många minnen från alla mina år efter mötet med Missionsförsamlingen med samtalsgrupp, nying och försök med nya kunskaper från Umeå Universitet. Mitt sökande efter den kvinnlig förebild för Gud har många frågor kvar. Jag missade att det var diakonins dag. Ingrid hade varit i Västerhaninge församling innan och kom cyklande trots regn och blåst. Jag har svårt med alla kontakter och samordning mellan kyrkorna. Ekumeniken har varit min strävan under alla år. Samarbete över alla gränser för barnens bästa är den fasta övertygelsen efter mina år i Umeå med specialpeadgogutbildning, Makt och Kön och sedan Grundkursen i Pitedalens folkhögskola.

Min resa till Island och alla upplevelser därifrån har inte landat ännu. Jag fick nyss mejl från Gunnel Borgegård med utvärdering och föreläsningen om Natur och källor till liv av Sigridur Gudmarsdottir. 16 sidor på engelska att läsa. Jag förstod ju inte allt, så det blir spännade . Det finns mycket att hämta in från de andra föreläsningarna. Utvärderingen ska också skrivas. 50-årsjubileet för prästvigda kvinnor börjar närma sig och där finns också många frågor för min del.

Händelserna i världen gör inte hjärtat lättare. Tonen hårdnar i debatten och kriget i Georgien får en allt skarpare ton. Ännu har ingen krävt ett större ansvar för de vanliga människorna, där kvinnor, barn och äldre  är i en allt svårare situation.

Idag var det Alexandra Pascalido på Ring P1. Samtalen blir väldigt ytliga och de svåra frågorna blir fler och fler. Igår kväll såg jag på ett program om de stökiga och våldsamma pojkarna, som lever olika  liv hemma och i skolan. Det är inte de unga som ska behöva lösa konflikten mellan invandrarföräldrars syn på aga och vår svenska lag Barnkonventionen har inte genomslag varken i Usa eller de övriga länderna i Europa. Den konflikten är det ingen som talar om.  Jag har försökt lyfta den frågan, men känner mig väldigt ensam. Den här veckan är det ändock vissa konserter och fritidsevenemang, som pågår. Fredskonsert med körer i Sofia kyrka. Tanken på konsert i Strömmen blev tydligen inte av, men Lars i Lidakyrkan nämnde den igår. Idag läste jag om det i SVD, så jag får att ta reda på vad som gäller. Jag fick ett mejl från Magasin 3 om en konsert utanför Judiska teatren och igår stod det om Esa- Pekka Salonens jubileumskonsert Östersjöfestival.

Det här skrev jag den 18 august, men tappade det på vägen. Amatören fortsätter klampa i klaveret. Bättre det än inte klampa alls. Jag har haft papperstidning nu sedan den 20 augusti och återfallit i mitt beteende att klippa ut atriklar. Aja baja! Ännu mera papper att slänga och sortera.

Ny månad och nya möten. Igår stack jag iväg till Allhelgonakyrka, som jag hört så mycket talas om. Jag lyssnade på prästen som varit eldsjälen i att Öppna kyrkan.  I sommarprogrammet i P1framförde han sin besvikelse, men jag tror det blir en bra fortsättning ändå. Kyrkan var full och jag fick med mig ett program hem över allt de arbetar med. Avslutningen med ”Må din väg gå dig tillmötes…” gav en positiv känsla. Alla aktiviteter sprider ringar på vattnet och alltfler finner vägen till kyrkan och möjligheter till samtal om det som ligger hjärtat nära.

Jag tog en promenad från Gullmarsplan för att få fart på kroppen igen. Jag har suttit alldeles för mycket vid datorn, så nu gäller det balans igen mellan aktivitet och vila. Rörelsens viktiga funktion för ett glatt sinne. Klabbe kom ångande på sin runda runt hela Årstaviken. Det gamla och det nya möts. Vi har en gemensam historia sedan familjlivets tid. På väg till kyrkan postade jag ett brev till en släkting och kollega från barndom och ungdom. Våra mammor hade en modistaffär tillsammans innan jag kom in i bilden. Det är ett stycke kvinnohistoria.

Nu sitter jag här med min blogg och har ätit resterna från gårdagens gratäng. Jag har tittat på en intervju med Barbro Svensson av Ingela Agard. Den var flera år gammal, men lika aktuell fortfarande. Jag började in blogg med att skriva om mitt besök på Skansen och hennes Konsert, som blev en intim föreställning, där hon gav allt. Min idol sedan ungdomen. Tänk vilken historia. Nu är det dags att plocka fram alla lik i garderoben. OM DU FÖRSTÅR VAD JAG MENAR! Ja dubbelmoralen och kluvenheten i tillvaron. Rätt eller fel. Vi gör så gott vi kan och allt kan inte förstås i backspegeln, men TACK för det som blev!

Det började faktiskt 1959, när skolan var slut och LIVET började. Ja det är en spännande och knepig historia.